På Internet hittade jag av ren slump en artikel som publicerades av den konservativa amerikanska tidskriften U.S. News & World Report 13 maj 1996, med titeln ”Ängeln var en spion”. I artikeln bekräftar två namngivna CIA officer, en av dem chefen för CIA:s Historiska underrättelsesamling, att Raoul Wallenberg var en spion för OSS (Office of Strategic Services), som var föregångare till CIA. Så vitt jag vet har artikeln aldrig citerats i Sverige, inte ens av Raoul Wallenberg Institutet i Lund.
Det är inte lätt att begripa varför CIA plötsligt skulle avslöja Wallenbergs verkliga roll i Budapest 1944. Man är frestad att tro at det är för att leda bort uppmärksamhet från vidare forskning i ämnet.
I alla fall är artikeln ganska märkvärdig. I början förklaras dröjsmålen med avslöjanden med amerikanernas rädsla för att den skulle göra Sovjet arg. Men om Raoul Wallenberg hade arresterats av den Röda Armé därför att de visste att han var en amerikansk spion, måste de redan varit förbannade. Ty vid detta tillfälle var USA och Sovjetunionen allierade.
En viss Iver Olsen var OSS man i Stockholm under andra världskriget. Enligt artikeln skulle hela Wallenberg historien börjat med ett slumpmässigt möte i juni 1944 mellan honom och en ungersk judisk affärsman som hette Kalman Lauer. ”Så fort Olsen fick veta att Lauer var en ungersk jude, bad han om hjälp för att hitta en svensk med starka nerver som skulle åka till Budapest för att rädda judar”.
Bortsett från frågan om varför USA:s underrättelsechef i Stockholm skulle befinna sig i en kontorsbyggnad i Stockholm, skulle det var intressant att få veta när och varför OSS blev intresserad av att rädda judar i Ungern. De hade aldrig tidigare visat en tendens att rädda judar i andra länder. Eller efter. Dessutom skall vi tro att innan han träffade Lauer irrade Iver Olsen runt i Stockholm och undrade stillsamt var han kunde hitta en svensk som passade uppdraget. Han ville tydligen av någon anledning inte ta kontakt med svenska UD, som han gjorde efter att Kalman Lauer dök upp i hissen.
Enligt en artikel i SvD 11 december 2007 Pengar och politik omgav fallet Wallenberg: ”Trots att tyngdpunkten i Raoul Wallenbergs uppdrag var klart humanitär, stod mycket på spel för Sverige och de västallierade i Ungern 1944. Intressena gällde allt från en omfattande handel i textilier, matvaror och råmaterial (olja och bauxit) till Ungerns avancerade vapen-, ammunitions- och flygplansindustri. Svenska storföretag som SKF och Swedish Match hade inte bara lokala filialer i Budapest, utan åtnjöt även en monopolställning i Ungern. Det var därför ingen slump att en delägare av Ungerns största industrikoncern, Manfred Weiss-verken, Heinz Wahl, chefen för Skandinaviska Banken och för den svensk-ungerska handelskammaren, Erik Björkman, tillsammans med Iver Olsen, som företrädde Office of Strategic Services (OSS) och amerikanska War Refugee Board (som samarbetade med OSS) i Stockholm, var intimt involverade i förberedelserna av Raoul Wallenbergs uppdrag.
”År 1944 hade Sverige börjat få kraftig kritik från amerikansk sida för sina ekonomiska förbindelser med Tyskland. (Kritiken från USA och Storbritannien började långt innan.) Detta gällde framför allt Wallenbergföretaget SKF:s handel med kullager, men omfattade också en lönande handel i trävirke, järnmalm och tysk teknisk utrustning. Det är mindre känt att Iver Olsen i maj 1944 rapporterade till USA:s biträdande finans minister att Sverige spelade en stor roll för Tysklands försök att förvärva ansenliga belopp i neutrala valutor. På några få månader, skrev Olsen, har mellanhänder för tyskarnas räkning förvärvat cirka fem miljoner dollar från Ungern, Bulgarien, Spanien och Rumänien (ungefär 50 miljoner dollar i dagens penningvärde). Ett annat memorandum tillade att tyskarna köpte dollar i dessa länder ”med rabatt, genom framtvungna köp”. ”Enskilda banken och Skandinaviska Banken”, fortsatte Olsen, ”hör till de stora svenska köparna”. Dit uppgavs också ASEA, Electrolux, AGA Baltic och NK höra, med sammanlagda köp som uppskattades till 1,5 miljoner dollar. Allt detta var en nagel i amerikanernas ögon.”
”… lönande handel med järnmalm…”! 1934 sa Hitler att utan svensk järnmalm kunde Tyskland inte föra krig. I december 1939 kom brittiske Ministry of Economic Warfare (Ministerium för ekonomisk krigföring) till slutsatsen att om malmleveranserna från Sverige skulle upphöra skulle den tyska krigsindustrin stanna helt inom några månader, enligt Christian Leitz, Nazi Germany and Neutral Europe During the Second World War, Manchester University Press, 2000.
Järnhalten i svenska malmen var dubbelt så hög (60% mot 30%) som i malmen som bröts i Tyskland eller tyskockuperade länder, vilket gjorde att tyska stålproducenter – som krigsförbrytaren Krupp – kunde spara mycket koks, ugnskapacitet och arbetskraft. Profiterna blev ännu större. Dessutom var fosfathalten i den svenska malmen mycket låg, vilket gjorde det oumbärlig (nicht ersetzbar) för produktion av höggradigt stål, enligt tyskarna (Leitz).
De svenska kapitalisternas viktiga affärsförbindelser med nazityskland var godkända av den svenska regeringen, och var inte okände i Moskva. Misstänksamhet vore helt naturligt när man fick veta att en nära släkting till nazivännerna Marcus och Jacob Wallenberg plötsligt dyker upp i Budapest strax inom den Röda Armé lanserar ett angrepp på staden.
Enligt artikeln i U.S. News & World Report, i november 1944 fick OSS indikationer om att RW samarbetade med ungerska antinazi grupper som planerade en revolt mot nazisterna. Alltså en månad efter den mäktiga Röda Armén drar igång angreppet på Budapest skulle antinazigrupper i staden ha planerat en revolt, tydligen utan att försöka koordinera den med de sovjetiska styrkorna. Antingen är påstående fullkomlig nonsens, eller var ledarna för dessa grupper fullständiga idioter.
Enligt Raoul Wallenberg Institute började Raoul Wallenberg dela ut s.k. skyddspass till ungerska judar så fort han kom till Budapest i juli 1944. Ett skyddspass gav bäraren tillfälligt svensk medborgarskap, och som tillhörande en neutralstat kunde vederbörande i princip inte gripas av nazisterna. Institutet berättar också att liknande pass distribuerades av flera andra neutrala staters legationer i Budapest, av Påvens särskilt sändebud, och av både den internationella och det svenska röda korset. Inga av deras personal blev arresterade av den Röda Armé. Inga av dem blev hellre hjälteförklarade såsom Raoul Wallenberg.
Uppenbarligen är det att om Sovjet arresterade RW så hade det ingenting att göra med hans agerande gentemot judar. Motiven måste ha varit dels att RW tillhörde en familj som aktiv bidrog till tysklands krigsindustri och därmed förlängde andra världskriget, och dels att han hade andra spionageuppdrag.
Enligt artikeln i U.S. News & World Report ”Utöver hans försök att rädda judar verkar det som om RW hade en bredare uppgift för att samla information”. En ungersk fotograf som hette Thomas Veres berättade för tidskriften att RW gav honom uppdrag att fotografera sovjetiska artilleriposter medan Röda Armén angrepp Budapest. Artikeln förklarar inte varför.
Slaget om Budapest oktober 1994 – februari 1945 var mycket blodig. Ca 80.000 sovjetiska soldater stupade under angreppet och i tillhörande operationer inom regionen. Det vore intressant att få höra RW:s förklaring till varför han beordrade fotografering av artilleriposter.
En kalkyl om liv och död
Allmänt anses Raoul Wallenberg har räddat 100.000 ungerska judar från döden. Enligt Raoul Wallenberg Institutet kan det ha varit 33.500. Enligt U.S. New and World Report kan det ha varit så många som 20.000.
Anta siffran 33.500. Anta att Hitler och brittiske Ministry of Economic Warfare hade rätt i påstående att utan svensk järnmalm skulle tyskland inte har kunnat föra krig.
Hur många miljoner judar och icke-judar dog därför att Raoul Wallenbergs kusiner Marcus och Jacob såg till att Tyskland fick malmen som behövdes? Varför hjälteförklaras Raoul Wallenberg, medan hans kusiner slipper förklaras för vad de var – krigsförbrytare?
Peter Cohen
Anm. Denna artikel är hämtat från Riktpunkt
