Starkare styrning av demokratibegreppet – om utlandsbiståndet
Publicerat av klasskampen den september 29, 2008
Starkare styrning av demokratibegreppet
Det svenska utlandsbiståndet ska enligt regeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson ”reformeras”, omdefinieras och i ökad utsträckning ges till dissidenter som kämpar för demokrati i diktaturer. Vidare ska de svenska ambassaderna i dessa länder (t.ex. Kina, Vitryssland och Kuba) i praktiken kunna användas för omstörtande verksamhet, genom att dissidenter och oliktänkande ska kunna använda respektive ambassads datorer i dessa länder för att blogga. Man får väl förmoda att detta riktade bistånd inte kommer att stanna härvid och att det i vanlig ordning är ett sätt att hjälpa USA med undergrävande verksamhet.
Det är inte bara så att Sveriges regering och regeringar har svårt att föra en självständig politik mot USA. Nej, den starkare styrningen av utlandsbiståndet syftar först och främst till att återinföra den s.k. friheten – kapitalismens frihet – där upprätthållandet och bevarandet av lagen om den ”privata egendomsrätten över produktionsmedlen” har högsta prioritet. Den lag som undanhåller de som framställer vinsten (läs arbetarna) från att ta del av den. Den lag som i ett vidare perspektiv leder till stölden av andra människors och länders naturtillgångar genom att varje dag berättiga monopolkapitalismen till att göra vilka brott de behagar mot mänskligheten.
Nu vill regeringen (läs kapitalismen) stärka de demokratiska och rättsstatliga institutionerna.
Vi vet att kapitalismen aldrig kan rymmas innanför en demokrati och det vet kapitalisterna också. Därför har de med hjälp av sina administratörer politiker omdefinierat och omstöpt demokratibegreppet och lagt beslag på det. Det har de kunnat göra emedan lagen om den privatkapitalistiska egendomsrätten styr hela ekonomin och ekonomin i sin tur styr över de politiska, sociala, kulturella (mediala) och juridiska (militära och polisiära) institutionerna.
Således gäller demokratin inte för fler än en försvinnande liten procent av vår befolkning och i ett internationellt perspektiv bara för en mikrodel. Detta är kapitalets och regeringens syn på demokrati. De dissidenter som är av samma uppfattning och förespråkar den kapitalistiska samhällsformen ska naturligtvis ha utökad yttrandefrihet, något som bara ett fåtal ekonomiskt privilegierade ska ha råd och möjlighet att köpa sig! I ett internationellt perspektiv stryper kapitalet suveräna stater och tvingar dem till underkastelse med hjälp av sanktioner, blockader, handelsembargon, terror, hot om krig och kärnvapenkrig.
Förmodligen känner sig den överväldigande delen människor, det arbetande folket sig främmande inför denna definition av demokratibegreppet.
Ska det kapitalistiska Sverige nu också öppet börja ägna sig åt omstörtande verksamhet i andra länder som valt ett annat samhällssystem?
Kanske länder som Kina, Vitryssland och Kuba kan använda sina ambassader i Sverige för att avsätta den förbannade ”Alliansregeringen” som ett steg för att avskaffa den ännu vidrigare kapitalistiska samhällsformen.
Kjell Bygdén
Internationella Utskottet SKP
